Det känns lite tufft och hjärtlöst att köra ned spaden och gräva upp vindruvsplantan som precis börjat veckla ut sina bladknoppar och bära ut den till komposten.
Men nu är det så att den vuxit klent och jag inser att bara för att "mamman" trivs och frodas i ett växthus på Österlen så är det inte samma sak i Borås. Även om jag låtsas att det är ungefär lika emellanåt.
När man dessutom haft kändisbesök och fått en planta Einset av Åke Truedsson så känns det lite lättare. Han har vid en provsmakning bland över 300 sorter hos en vän i USA valt ut den här som godast. Röd druva utan kärnor som ska passa i min zon. När jag googlar ser jag att den odlas på friland i Alaska! Riparia hybrid. Nu har den blivit planterad med ett lass jord från förra årets varmbänk och jag hoppas att den ska ta över taket och skicka ned smaskiga klasar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar