lördag 28 september 2013
Fem av sex är rotade över sommaren
Från mitt paket med mini hostor från England är det bara en som aldrig tagit sig. De övriga har kommit igång fint.
tisdag 17 september 2013
söndag 15 september 2013
Nu är faktiskt hösten välkommen
Jag brukar nästan alltid känna mig lurad så här års. Så fort sommaren gick... Jag är inte färdig med sommarbestyr, sommarkänsla och behov av värme och sol. Men iår känns det helt ok faktiskt. Nu kan löven få skifta, jorddoften och kyliga mornar få göra entre.
Inga krysantemum, kål eller ljung inköpt. Men jag gjorde lite höstfint idag ändå...
Sommarkvällsmys i mitten av september
Vilken fantastisk sommar vi har haft! Helt otroligt. Så skönt att den dröjer sig kvar ända in i september. Vem kunde tro att man skulle kunna sitta ute till över elva på kvällen den 14 september?!
I väntan på en ersättare...
2009 satte jag en Symphatie ros. Om jag minns rätt så fick den en hel del av den halm/urin/skitblandningen som blev över när jag laddat varmbänken. Osmart. Det satte ju förmodligen i gång att förbränna under jord. Jag har tyckt att det varit konstigt att den bara växt men aldrig blommat. Förrän i år -en enkel rosa blomma. Så Sympathie överlevde förmodligen aldrig, utan en grundstam.
Nu har jag grävt och slitit för att få upp den och i väntan på en Sympathie som ersättare. Har jag grävt ner grannens tagetes och jord som hon tröttnat på.
tisdag 3 september 2013
Bara blått
Vill så gärna få "riktiga" druvor på friland. Naturligtvis hade Åke en sort. Stor och frodig... Hos honom zon ultragynnsamt i Vellinge skyddat vid hans växthus. Knappast en öppen tomt i zon tre på gränsen till zon fyra...
Men jag köpte en ändå... Ser framför mig hur den ska klä in framsidan på tillbyggnaden. Kanske... Om inte en frodig persika ska stå där... Men i väntan på att det ska byggas färdigt, får den en plats vid pergolan. Kanske blir den kvar där... Om det inte är för torrt.
Men det slog mig att vi bara har blå sorter. Einset som jag satte i våras, den okända blå sorten som just nu börjat ge frukt och nu Rondo. Undra vad det är för färg på Wallertinättlingen?
Röda krusbär
Jag älskar verkligen krusbär! Minns hur jag kunde stå hur länge som helst och äta bär vid den gigantiskt stora krusbärsbusken i farfars trädgård när jag var liten. Krusbärsbusken var inte lika enorm som röda vinbärsbusken -där stor jag också och åt...
Men så gott... Och mamma gjorde en krusbärssylt med kanel. Underbar!
Det fanns en liten tanig röd krusbärsbuske när vi flyttade hit, men den har aldrig tagit fart. Jag tog de gröna krusbärsbuskar svärfar grävde upp och skulle slänga. De har i och för sig tagit sig hyfsat men inte så mycket bär utan mer mjöldagg.
Men nu börjar vi om! Åke hade en buske med fantastiskt stora söta röda bär på i Vellinge. Såna bär vill jag ha! Sagt och gjort köpte en liten planta med mig hem. Grävde upp de två mjöldaggiga här hemma och satte den nya! Så nu hoppas jag på att få återuppliva minnet från när jag var liten... Ofattbart många söta bär att bara proppa i sig och syltburkar med kanel i!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)